Här kommer vi att berätta om Hässelby Tennisklubbs långa historia.
Sitter du med kunskap, minnen och berättelser om Hässelby Tennisklubb? Hör gärna av dig till oss, vi vill gärna ta del av det.
Hässelby Tennisklubb grundades redan 1922 vilket innebär att det är mer än 100 år sedan den bildades.
En inblick i klubbens historia, skriven av medlem Ove Håkansson
Jag heter Ove Håkansson och har ett långt förflutet i HTK. Jag blev medlem 1954 eller 1955. Jag försöker minnas sådant som kan vara intressant för klubben att bevara.
Jag är osäker på exakt vilket år klubben bildades. Förmodligen var det på 30-talet eller möjligtvis 40-talet. På den tiden var Hässelby känt för sina många handelsträdgårdar. Dessutom var Hässelby populärt som semesterort för många välbeställda Stockholmsbor. Hässelby var en Köping och inkorporerades till Stockholm Stad 1949. Det finns skäl att anta att det var trädgårdsmästare och sommargäster som tillsammans startade klubben. På den tiden var tennis som bekant en sport för välbeställda.
Fram till mitten av 60-talet fanns bara en bana som låg där Sandviksvägen går idag. Jag satt i styrelsen då vi uppvaktade idrottsstyrelsen i Stockholm för att få ytterligare en bana. Den gamla banan revs och ersattes med två nya banor. Samtidigt byggdes området vid den gamla kiosken om så att det kom till ett antal P-platser varav klubben fick två.
Samtidigt inköptes en barack som fick bli klubbhus. Innan dess kunde vi disponera en scoutstugan som var granne där vi också hade en enkel utedusch. Platsen hette Brändöbanan. Anledningen till detta är att Hässelby tog Brändö, en ort utanför Helsingfors, som Fadderortsgatan under kriget. Man hjälpte alltså Brändö med diverse förnödenheter.
Det här resulterade i att man efter kriget började ett tennisturnering vartannat år växelvis. Jag hade förmånen att åka till Brändö två gånger. Plus ett antal träffar hemma. Det här utbytet avbröts tyvärr sent 70-tal tror jag. Brändö är ett mycket välbärgat område vilket man kunde konstatera vid besöken. Man bodde hos medlemmarna och blev alltid väl omhändertagen. På lördagkvällen samlades man till fest som varade till långt in på morgonen. Rent spelmässigt hade finländarna ett starkare lag utan att ha med de bästa spelarna. När de gästade oss var upplägget detsamma. Jag tror aldrig vi vann de här klubbmatcherna men mycket trevligt var det.
I och med att vi fick två banor ökade antalet medlemmar. Vi deltog med två serielag, i början av 70-talet startade vi tennisskola och fick igång gruppspel för ungdomar. Jag minns att vi i flera år spelade KM i 11 klasser. Som tävlingsledare var det tufft att genomföra slutspel lördag-söndag. Men samtidigt var det jätteroligt och framförallt mycket folk vid banorna.
Som ansvarig för banornas skötsel anlitades Harry Rosberg som själv var duktig spelare. Harry höll banorna i utmärkt skick. Det krävdes mycket skötsel med det tryck som var på banorna. Det fanns inte många lediga tider. När de lediga tiderna skulle säljas, efter det att medlemmarna förnyat sina abonnemang, var det kö utanför klubbhuset på morgonen. Det är lite skillnad mot nu.
Före min tid i klubben vet jag tyvärr inte så mycket. Jag har däremot fött en dikt som någon totat ihop inför en årsmötesfest 1952. Den innehåller en hel del namn på tidigare medlemmar. Några av dem var fortfarande med i klubben när jag kom in men de flesta inte.
Jag försöker komma ihåg de ordförande som verkade under min aktiva tid. Curt Sverneheim, polis, satt ordförande när jag kom in i klubben. Efter honom en man jag glömt namnet på. Efter honom en man jag glömt namnet på. Han var duktig att underhålla med sång till egen gitarr. Efter honom kom Nils Jonsson och efter honom satt jag som ordförande några år 73-75 tror jag. Hans-Owe Dorfh efterträdde mig och han satt i ett antal år. Sen tror jag att Anders Francke kom och han är välkänd av många i klubben nu. Anders att ju i många år. Nämnas kan att Anders pappa Jan också var medlem i klubben i några år när han bodde i Hässelby. Sedan flyttade han till Jönköping där han tillträdde som hovrättspresident. Han var dessutom ordförande i Svenska Tennisförbundet i ett antal år.
Klubben har ju endast varit en sommarklubb. På vintrarna hade vi inga tider att erbjuda. Jag tror att Anders, som också var medlem i Viksjö golfklubb, ordnade klubbtiden i deras tält under några år. Sedan gick Viksjö upp i Järfälla.
Det här har ju inneburit de duktiga juniorer som kommit fram har blivit medlemmar i andra klubbar som Salk med flera.
När jag satt ordförande blev vi uppvaktade av några som skulle dra igång ett hallbygge mittemot Statoil-macken vid Bergslagsvägen. Deras upplägg gick inte att gå med på och det blev ingen hall där.
Årsmöten var under många år välbesökta ofta med en matbit och dryck. Det blev dock sämre med detta. Intresset för tennis var väl på topp under hela 70-talet och en bit in på 80-talet.
Noteras kan att stora förbättringar genomfördes i klubbhuset. Ansvarig för det var Lennart Isaksson, som fortfarande är medlem i klubben. Lennart kan säkert bidra med lite fakta kring detta.
Rent ekonomiskt ser det väldigt bra ut för närvarande. På min tid var det vissa år jobbigt att få det att gå runt. Eftersom jag sitter som revisor kan jag konstatera att inga lönekostnader för banskötsel finns numera. Det är jättebra att klara underhållet utan den kostnaden.
Med vänliga hälsningar, Ove Håkansson